De 4 bästa värderingsmetoderna för företag 2025 (med exempel)

De fyra viktigaste metoderna för att beräkna företagsvärdet för små och medelstora företag är multipelmetoden, substansvärdesmetoden, metoden för kapitaliserat vinstvärde och DCF-metoden. Här får du reda på vad du bör veta om respektive metod. Enkelt förklarat och med exempel.

Online företagsutvärdering, gratis och utan registrering, omedelbar utvärdering, 13-sidig rapport, algoritm baserad på tusentals utvärderingar

> Till företagsbetyg online <

Den multipla metoden

För en översikt över våra nuvarande Marknadsdata om värderingsmultiplar.

Värdering = grundförhållandet multiplicerat med värderingsmultipeln

Multipelmetoden (även känd som ”multiplikatormetoden”) är en metod som ofta används inom området för fusioner och förvärv. Metoden möjliggör en snabb kontroll av om ett begärt pris vid företagsförsäljning är realistiskt och lämpligt för både köpare och säljare.

Detta baseras på de priser som för närvarande uppnås av jämförbara företag som redan har sålts. Man undersöker till vilken multipel (”multiple”, ”multiplier”) dessa företag såldes och applicerar denna faktor på det företag som skall värderas. Multipler kan exempelvis vara multiplar av rörelseresultat (”EBIT-multipel”), resultat före räntor, skatter, avskrivningar och nedskrivningar (EBITDA-multipel) eller omsättning (”omsättningsmultipel”).

Metoden lämpar sig främst för företag som har funnits en längre tid. Här kan en flerårig vinsttrend användas som grund för värderingen. Ju bättre empiriska värden, desto mer meningsfullt blir resultatet. Under alla omständigheter är det tillrådligt att använda den multipla metoden utöver rimlighetskontrollen av ett företagsvärde som har resulterat från en annan metod.

Det indikativa värdet på företaget som fastställs med multipeln motsvarar ”företagsvärdet”. Detta är värdet av eget kapital plus finansiella skulder. Detta innebär att för värdet av det egna kapitalet måste de finansiella skulderna dras av från det fastställda företagsvärdet.

Värdering med EBIT-multipelmetoden

Vid värdering av bolaget med EBIT-multipelmetoden multipliceras det genomsnittliga nettoresultatet före räntor och skatter (”EBIT”) för de senaste åren med EBIT-multipeln. Vinsten före räntor och skatt beaktas så att multiplarna förblir jämförbara även för företag med olika skattesatser och skuldkapitalstrukturer. För mindre företag med en omsättning på upp till 20 miljoner ligger de observerade multiplarna huvudsakligen i intervallet 4 – 10. En multipel på 6 eller högre indikerar en hög attraktionskraft för företaget. Var inom bandbredden företaget är lokaliserat beror på många olika ”mjuka faktorer” utöver siffrorna.

NIMBO använder EBITC-multiplar för företagsvärdering

Detta baseras på EBIT plus total ersättning till ledningen (bruttolön, arbetsgivaravgifter till socialförsäkringar, bilkostnader).

I mindre företag kan den verkställande direktören bestämma sin egen lön inom vissa gränser. EBITC möjliggör en jämförelse med andra företags intjäningsförmåga utan snedvridningar på grund av löner över eller under marknadslönen, särdrag i kapitalstrukturer och olika skattesatser. I EBIT-varianten görs också en justering av VD-lönen, men NIMBO föredrar EBITC-varianten eftersom den ur empirisk synvinkel kan förklara observerade köpeanbud bättre än EBIT-varianten.

Värdering med EBITDA-multipelmetoden

Jämfört med EBIT innehåller EBITDA (resultat före räntor, skatter, avskrivningar och amorteringar) inte avskrivningar och amorteringar. För samma EBIT kan EBITDA för ett tillgångsintensivt företag vara betydligt högre än för ett personalintensivt företag.

För tillgångsintensiva företag med ett högt substansvärde är det ur köparens synvinkel vettigt att arbeta med EBITDA-multiplar, eftersom avskrivningsbeloppet ger ett visst spelrum, vilket kan snedvrida resultatet. Den fas i investeringscykeln som företaget för närvarande befinner sig i bör alltid beaktas. Finns det investeringar att göra?

Värdering med försäljningsmultiplar

Ur en investerares synvinkel är det framför allt den potentiella vinsten i ett företag som är intressant. Men om den nuvarande vinsten inte är meningsfull, mycket liten eller till och med negativ, bör en annan kvot, såsom omsättning, övervägas. Detta kan till exempel vara meningsfullt om köparen tror på att förbättra avkastningen på försäljningen med sina egna befintliga, mer effektiva kostnadsstrukturer. Den potentiella köparen tar en större risk med denna metod och måste tro att företaget kommer att gå med vinst i framtiden.

En omsättningsmultipelvärdering kan också användas som ett komplement eller för att kontrollera rimligheten i andra värderingar.

Omsättningsmultiplarna är betydligt lägre än EBIT-multiplarna. Det observerade intervallet ligger oftast mellan 0,2 och 2, beroende på bransch, lönsamhet, tillväxtutsikter och vissa andra faktorer. För företag med låg tillväxt och låg eller ingen lönsamhet är omsättningsmultiplar mellan 0,2-0,6 realistiska. Beroende på omsättningens storlek kan redan en förändring av omsättningsmultipeln med en faktor på 0,1 ha stor inverkan på företagets värde.

Om man gör en värdering med både EBIT- och omsättningsmultiplar, och om värderingen med omsättningsmultipeln resulterar i ett högre värde än värderingen med EBIT-multipeln, tyder detta på en lägre avkastning på försäljningen än för jämförbara företag.

Metoden med nettotillgångsvärde

Värdering = företagets nettotillgångsvärde

Detta är den enklaste metoden för att fastställa nettotillgångsvärdet.

Man lägger ihop värdena för fasta tillgångar och omsättningstillgångar till marknadspriser från balansräkningen, justerar dem för dolda reserver och drar av skatter, skulder och åtaganden.

Vid substansvärdet redovisas ett snarare lågt företagsvärde.

För det fall substansvärdet inte ger en riskanpassad avkastning eller bolaget till och med går med förlust, är det finansiella värdet av bolaget – utan värdehöjande kombinationseffekter med en eventuell köpare – i princip lika med likvidationsvärdet.

I samband med försäljning av ett företag har substansvärdet främst ett informationsvärde och ligger i allmänhet under multipelmetodernas värderingsintervall, eftersom ingen goodwill och vinstpotential över minimiavkastningen avbildas.

För- och nackdelar med denna metod

Substansvärdemetoden som ett komplement, till exempel i kombination med en mer optimistisk metod, som t.ex. avkastningsvärdemetoden, (se avsnittet om medelvärdesmetoder), kan vara meningsfull.

Den kvantifierar det aktuella värdet på företagets befintliga tillgångar och visar det faktiska beloppet av eget kapital. Detta är av betydelse för finansieringen.

Betydelsen av metoden för nettotillgångsvärde

Substansvärdesmetoden spelar idag endast en underordnad roll. Fördelarna är helt klart den enkla tillämpningen och den goda spårbarheten av resultatet. Negativt är det låga informationsvärdet för många företag, eftersom immateriella värden och framtida utveckling inte tas med i beräkningen.

Förenklad kapitaliserad vinstmetod

Värdering = intäkter dividerat med kapitaliseringsränta

Vid värdering av ett företag enligt kapitalvärdesmetoden betraktas företaget som en investering som ger konstant avkastning. Denna konstanta avkastning värderas enligt den finansmatematiska formeln för en evig årlig inkomstström. Den genomsnittliga förväntade hållbara vinsten efter skatt under de kommande tre till fem åren divideras med en riskjusterad räntesats (”kapitaliseringsränta”). Det värde som fastställs på detta sätt resulterar i värdet på det egna kapitalet (så kallat ”equity value”).

Eftersom metoden med kapitaliserade vinstmedel baseras på prognoser, bör de underliggande värdena vara så realistiska som möjligt. Resultatet bör också kontrolleras med avseende på dess känslighet för ändrade antaganden (t.ex. lägre/högre avkastning och räntesats). Det finns alltid en fråga om i vilken utsträckning det värderade företagets befintliga intjäningsförmåga kan överföras till köparen i händelse av en försäljning.

Maskiner eller lager av varor som är nödvändiga för normal drift ingår redan i denna beräkning, eftersom dessa är en förutsättning för att uppnå den hållbara avkastning som värderingen baseras på.

Beräkning av kapitaliseringsränta

Kapitaliseringsränta = basränta plus marknadsriskpremie plus företagsspecifik riskpremie

Kapitaliseringsräntan består av tre faktorer.

Basränta eller riskfri ränta. Det är vanligtvis räntan på statsobligationer med en löptid på 10 eller 30 år. I slutet av 2021 var basräntan i Tyskland avrundade 0,10%.

Marknadsriskpremien, som återspeglar entreprenörsrisken i den berörda branschen och det berörda landet.

Den företagsspecifika riskpremien, som bedömer de specifika affärsriskerna för företaget.

För värderingen av ett hantverksföretag är t.ex. en räntesats på ca 20 % vanligtvis realistisk på grund av det ofta högre beroendet av ägaren. Detta bevisades empiriskt av verkliga inköpspriser.

Faktorer för fastställande av riskpremien

Fungibilitet: Verksamheten kan omsättas i pengar snabbt, säkert och utan höga kostnader. Detta är vanligtvis inte fallet för onoterade företag.

Företagsägarens roll: Företaget är mycket beroende av företagsägaren. Alla beslut och kontakter är koncentrerade till honom.

Företagsstrategi: Det finns ingen begriplig strategi på kort, medellång och lång sikt.

Konkurrens: Konkur renstrycket är högt och som ett litet företag med en liten marknadsandel finns det en ökad risk för marginalpress eller till och med att pressas ut från marknaden.

Kundstruktur: En stor del av omsättningen sker med ett fåtal kunder. Det finns knappast några omställningshinder för kunderna. Kunderna har åldrats med ägaren och finns inte längre kvar inom en överskådlig framtid.

Leverantörsstruktur: Det kan uppstå flaskhalsar eller förseningar i produktionen på grund av beroendet av enskilda leverantörer och det finns inga reservalternativ.

Ledning: Otillräckligt kvalificerad och/eller erfaren. Det finns en risk att den lämnar företaget efter en ägarförändring.

Personal: Personalens utbildningsnivå är ganska låg. Det är svårt att få tag på lämplig kvalificerad arbetskraft på arbetsmarknaden, vilket har en negativ inverkan på den framtida tillväxten. Det finns ett beroende av vissa nyckelpersoner som inte är lätta att ersätta.

Icke återkommande försäljning: Försäljningen genereras huvudsakligen med engångskunder.

För- och nackdelar med denna metod

Betydelsen av metoden för kapitaliserade vinstmedel i Tyskland

I Tyskland är metoden med kapitaliserade vinster den mest använda metoden (IDW S 1). Det är det lagstadgade värderingsförfarandet för företagsvärderingar för arvs- och gåvoskatt. Metoden med kapitaliserade vinster tillämpas i enlighet med detta av skattemyndigheterna och får stor acceptans i domstolstvister.

För värdering av små och medelstora hantverksföretag har Working Group of Valuation Consultants in the Craft Sector utvecklat AWH-standarden. Den bygger också på metoden med kapitaliserade vinstmedel och anpassas till dessa företags särdrag. Ytterligare information om bedömningen enligt AWH-standarden kan erhållas från ZdH.

Metoden med diskonterat kassaflöde (DCF)

Denna metod har sitt ursprung i klassisk investeringsbedömning. Internationellt sett är detta den bedömningsmetod som har den högsta medvetandegraden.

Teoretiskt sett ger DCF-metoden det mest korrekta företagsvärdet. Den springande punkten ligger dock i behovet av att prognostisera detaljerade framtida vinster eller kassaflöden och motsvarande riskjusterade räntor (kalkylränta) för att diskontera dem till sitt nuvärde.

Fördelen jämfört med Ertragsvärdemetoden är den höga graden av flexibilitet, eftersom man inte behöver anta endast en ”hållbar vinst”, utan man kan till exempel prognostisera utvecklingen av vinstsituationen separat för vart och ett av de kommande 5 åren. Detta ökar dock också komplexiteten och behovet av att förklara bedömningen.

DCF-metoden är mer lämplig för företagsvärdering av stora företag. Utgångspunkten är alltid en affärsplan för de kommande 5-7 åren. Denna metod tenderar att resultera i högre företagsvärden.

Till skillnad från vinstavräkningsmetoden, som utgår från framtida intäkter, utgår kassaflödesmetoden från kassaflöden.

Man skiljer mellan brutto- eller enhetsmetoden och netto- eller kapitalandelsmetoden. I praktiken använder de flesta företag enhetsmetoden, som används för att fastställa företagsvärdet, dvs. värdet på företaget inklusive finansiella skulder.

Företagets fria kassaflöde, inklusive ränta på lånat kapital, diskonteras till dagens penningvärde med hjälp av den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden för de finansiella resurser som är bundna i företaget. Beräkningen av nettonuvärdet är främst avsedd att återspegla ett företags operativa potential.

Så långt det är möjligt bör en hel investeringscykel beaktas, eftersom investeringar i omsättningstillgångar och anläggningstillgångar har en betydande inverkan på kassaflödena.

Prognosen av kassaflöden och valet av diskonteringsfaktorer är skruvar med vilka resultaten kan flyttas i önskad riktning. För att säkerställa resultatenas seriositet är en känslighetsanalys, som visar påverkan av förändringar i antagandena på företagsvärdet, oumbärlig.

Valet mellan DCF-metoden och kapitaliserade vinstmedel har i princip ingen inverkan på värderingsresultatet om förutsättningarna är desamma. Valet av en av värderingsmetoderna bör därför bero på målgruppen och syftet med värderingen.

För- och nackdelar med denna metod

Olika metoder för medelvärdesberäkning/blandning

På grund av uppskattningen av värden är metoden med kapitaliserade vinstmedel förknippad med osäkerhet. Kombinationsmetoderna inkluderar dessutom företagets substans i sin värdering.

Tanken bakom medelvärdesmetoderna är att inkludera både tidigare och framtida förväntningar och risker. Detta leder till en hög acceptansnivå, även och särskilt bland företag inom sektorn för små och medelstora företag. Handels- och hantverksföretag samt företag inom tillverkningsindustrin använder det för planerade transaktioner, men det används också ofta för familjeinterna successionsarrangemang.

Resultatet baseras på det vägda genomsnittet av nettotillgångsvärdet och det kapitaliserade vinstvärdet. Viktat innebär normalt att två gånger avkastningsvärdet adderas till substansvärdet. Resultatet dividerat med tre och ökat med de icke operativa tillgångarna ger företagsvärdet. Alternativa metoder används dock också där substansens och inkomstens andel av det totala värdet viktas på olika sätt.

Medelvärdesmetoden eller Berlinmetoden

I medelvärdes- eller Berlinmetoden bildas det aritmetiska medelvärdet av inkomst- och tillgångsvärdet. Den bygger på idén att företag med låg substans och höga vinster typiskt sett är utsatta för ett högt konkurrenstryck, vilket rimligen kommer att minska dessa vinster i framtiden.

Värdering = (inkomstvärde + tillgångsvärde) / 2

Wienförfarandet

Wienmetoden beräknar också det aritmetiska medelvärdet av inkomstvärdet och nettotillgångsvärdet (tillgångsvärdet). Beräkningen av dessa två värden skiljer sig dock från Berlin-metoden, t.ex.

Klumpsumman av de faktorer som är svårast att fastställa gör Wienförfarandet till ett förenklat förfarande. Kapitaliseringsräntan är fastställd till nio procent. Den osäkra prognosen för framtida resultat kringgås genom att genomsnittet av de tre senaste räkenskapsåren används. Wienförfarandet används ofta som ett alternativt förfarande när parterna inte kan komma överens om andra värderingsmetoder.

Värdering = (inkomstvärde + tillgångsvärde) / 2

Metoden för överskott

Övervinstmetoden är en annan medelvärdesmetod och bygger på antagandet att vinsten på lång sikt endast motsvarar en rimlig avkastning på nettotillgångsvärdet.

Som en konsekvens av att högre vinstmarginaler minskar över tiden aktiveras övervinster som överstiger normalavkastningen till en högre räntesats. Faktorer som kan ligga bakom en vinstnedgång är t ex en försämrad konjunktur, ökad konkurrens eller liknande.

Schweiziska metoden eller Practitioner-metoden

Den praktiska metoden är lätt att förstå och följa och anses ofta vara den första referenspunkten på både köpar- och säljarsidan.

För framgångsrika företag leder praktikermetoden till mycket konservativa, låga värden för företaget.

Även den schweiziska skattemyndigheten använder denna värderingsmetod. Därmed beräknas en kapitaliseringsränta på 9,5%.

Värdering = 2/3 x avkastningsvärde + 1/3 substansvärde

Stuttgart-förfarandet

I Stuttgart-metoden är värdet på ett företag summan av substansvärdet och det kapitaliserade vinstvärdet. Denna metod användes främst för att fastställa företagsvärdet för icke-börsnoterade företag i samband med arv eller gåvor. Eftersom detta förfarande inte längre är aktuellt avskaffades det 2009.

Särskilda fall

Specialfall: Låg avkastning med mycket substans

Schnettler-metoden behandlar specialfallet med lågavkastande eller olönsamma företag med ett högt nettotillgångsvärde som inte betalar tillräcklig ränta på nettotillgångsvärdet. Det är min blandade metod av tillgångsvärde och inkomstvärde.

Avskrivningar på den höga nivån av materiella anläggningstillgångar leder till bokföringsmässiga förluster. En köpare skulle redovisa de materiella anläggningstillgångarna till reducerat återanskaffningsvärde, vilket minskar avskrivningarna och ökar det kapitaliserade intäktsvärdet i motsvarande grad.

Vanliga frågor och svar